vet inte riktigt var jag ska börja eller hur jag ska uttrycka mig.
har, som ni säkert redan märkt, bestämt mig för att inte bli särskilt personlig i den här bloggen.
jag har valt att mestadels visa upp den ytliga sidan av Martina.
den som visar upp sin största passion här i livet - kläder & mode.
givetvis finns där så mycket mer bakom "shopping-fasaden".
egentligen är jag en ganska komplex, analyserande människa som filosoferar lite väl mycket ibland.

hur som helst så har nog de flesta av er redan läst på Facebook vad som hänt mig de senaste dagarna.
för att göra en lång och skrämmande historia kort skadade jag axeln, kom fram till att det var slemsäcksinflammation pga överansträngning, fick utskrivet Voltaren 50 mg, tog tabletterna för första gången och fick en allergisk reaktion, fick panik, kunde inte andas, åkte ambulans till akuten, fick massa avsvällande tabletter, låg på övervak i några timmar och åkte sedan hem med älsk och en massa nya piller.
idag känns armen lite bättre, och svullnadskänslan i svalg och hals har lagt sig.
jag känner mig dock konstig. trångandad. yr. trött. svag. andfådd.
kanske är det alla allergi och kortisontabletter jag går på - kanske är det något annat.
det enda som snurar i min skalle just nu är hur jag ska klara skidresan till Italien som lurar runt hörnet.
det och det faktum att jag faktiskt trodde jag skulle dö under några skräckfyllda minuter.
det ger en lite perspektiv på saker och ting, och man märker vilka som verkligen BRYR sig.

med detta inlägg ville jag mest låta er veta hur det är med mig och tacka alla som hört av sig och visat att ni brytt er.
det betyder mer än ni kan ana!<3