jag är så fruktansvärt trött på att vara sjuk nu.
det är frustrerande.
är det inte det ena så är det det andra.
jag vill bara vara frisk.
lycklig.
trygg.
kunna jobba, och visa vad jag går för.
istället får jag ligga hemma och tycka synd om mig själv och ha ångest över att inte kunna leva det liv jag vill leva.
jag vill bara kunna lämna de ångestfyllda sista månaderna bakom mig och med handen på hjärtat kunna påstå att jag mår riktigt jävla bra.
är det för mycket begärt?

här sitter man nu, fullt påklädd, sminkad och redo för jobb. 
magen bestämde sig för att bli min ovän denna gången, och jag får pendla mellan toalett och sovrum istället för butik och lager.
det känns som att min kropp motarbetar mig, och varje dag är en kamp mot mig själv.
en maginfluensa är jobbig i sig, men när man dessutom har så många andra symtom att trilskas med blir det lätt att man känner sig maktlös.

det är tungt nu.
tårarna bränner bakom ögonlocken.
klumpen i magen över att inte kunna jobba växer sig allt större.
tänk om folk inte förstår hur dåligt jag mår?
tänk om folk tror att jag bara myglar?
tänk om folk inte förstår hur jag dagligen kämpar?
tänk om folk inte förstår min rädsla?
tänk om jag aldrig blir bra?
tänk om tänk om tänk om...

mars månad ska bli bra.
det måste den.
5 läkarbesök inbokade.
nu måste vi väl komma fram till en slutsats som så småningom leder till en lösning?
nu måste väl bollen vara i rullning?
nu måste väl början på mitt nya liv ta fart?
ja, det måste den...