så var denna lilla arbetsperiod på "gamla goa Rängbågen" över.
har, som vanligt, haft kul och trivs jättebra med alla kollegor, barn och föräldrar.  
ett harmoniskt och glatt ställe som känns som "hemma", om ni förstår hur jag menar?! 
tror dock att jag redan innan kände att detta faktiskt var sista gången jag åkte dit och jobbade.
vill inte hanka mig fram på timmar och vikariat längre, känns som att det är dags att få någon fast arbetstillvaro här i livet.
sammanlagt har det blivit 4 år av skratt, tårar, slit och belöning - och minnena är fastetsade för livet.  
ni kommer alltid finnas i mitt hjärta! <3

förstår inte riktigt varför det ska vara så svårt att hitta sitt kall här i livet?
enligt många (och även enligt mig själv en kort period) trodde jag att just detta VAR mitt kall.
att jobba med barn.
ett av de mest meningsfulla jobben av alla.
men mitt hjärta säger mig något annat.
det är någon annanstans jag ska hamna.
just nu är siktet inställt på klädesbutik, men inte ens där är jag säker.
jag ÄR dock säker på en sak - någonstans där ute väntar något stort på mig, det är bara tiden som kan utvisa när...  


invägning = minus 1,3 kg. YES!