biter ihop.
har haft en otroligt lugn helg... igen.
alkohol och min nya livsstil går inte hand i hand direkt.
öl, cider och drinkar är sjuka kaloribomber.
jag tackar gud för att rödvin är lite mer tillåtet i alla fall, det hade blivit tufft annars!
men orken är ganska låg för tillfället ändå, så det där suget att entra dansgolvet när lördagskvällen kommit är som bortblåst.
vet inte om det är jobb som tar musten ur mig, eller om det är bristen på kolhydrater som ger mig mjölksyra i benen bara jag ska gå upp för våra trappor.
vad det än är så känner jag mig SVAG. väldigt svag.
de säger att man kan känna sig såhär de första 2-4 veckorna med LCHF, så jag får bita ihop och hoppas att det blir bättre snart.
är inne på min andra vecka nu.
på tisdag är det dags att väga och mäta mig igen.
det märks på kläderna att jag börjat smalna till igen. vilken känsla!
jag avskyr att gå och känna mig fet, finns ju inget värre för ens självkänsla.
ska försöka gå ned ca 7 kg till. kanske lite lågt för att vara rimligt för MIG egentligen, men ska jag nu köra kan jag lika gärna göra det ordentligt!
LCHF är grymt extremt. man får vara riktigt hård mot sig själv.
det känns lite konstigt att bara äta kött, ost, feta såser och sallad/grönsaker.
man saknar den där potatisen, pastan eller brödet till.
frukostmackan/bullen är så efterlängtad! istället får det bli ägg och bacon till frulle varje dag.
det eller flatbröd, som visserligen är väldigt gott men så tunt att man inte ens hade blivit mätt på 10 st (och jag äter 2, max 3 till frulle).
men jag är fantastiskt stolt över mig själv. det är ruggigt tufft emellanåt, men jag biter ihop och kör vidare!
har jag bestämt mig för något, och då menar jag verkligen verkligen bestämt mig med både hjärta och hjärna, så brukar inget kunna stoppa mig.
sen gäller det ju att hålla vikten också, inte bara gå ned.
det är där det svåra börjar.
jag känner redan nu att jag aldrig kommer kunna fortsätta med den här stränga "dieten" livet ut.
jag kommer nog försöka övergå så smått till GI när jag gått ned vad jag ska.
med GI får man åtminstone äta frukt, fullkornsbröd och pasta. i rimliga mängder, givetvis.
låter mer som en livsstil man kan följa även i framtiden.
dessutom, när det är KALAS så är det KALAS - och då ska man f*n få lyxa till det lite.. att följa något slaviskt kommer nog bara göra att man deppar ihop fullständigt...
ibland måste man ju få leva la dolce vita, eller vad säger ni? =D
alkohol och min nya livsstil går inte hand i hand direkt.
öl, cider och drinkar är sjuka kaloribomber.
jag tackar gud för att rödvin är lite mer tillåtet i alla fall, det hade blivit tufft annars!
men orken är ganska låg för tillfället ändå, så det där suget att entra dansgolvet när lördagskvällen kommit är som bortblåst.
vet inte om det är jobb som tar musten ur mig, eller om det är bristen på kolhydrater som ger mig mjölksyra i benen bara jag ska gå upp för våra trappor.
vad det än är så känner jag mig SVAG. väldigt svag.
de säger att man kan känna sig såhär de första 2-4 veckorna med LCHF, så jag får bita ihop och hoppas att det blir bättre snart.
är inne på min andra vecka nu.
på tisdag är det dags att väga och mäta mig igen.
det märks på kläderna att jag börjat smalna till igen. vilken känsla!
jag avskyr att gå och känna mig fet, finns ju inget värre för ens självkänsla.
ska försöka gå ned ca 7 kg till. kanske lite lågt för att vara rimligt för MIG egentligen, men ska jag nu köra kan jag lika gärna göra det ordentligt!
LCHF är grymt extremt. man får vara riktigt hård mot sig själv.
det känns lite konstigt att bara äta kött, ost, feta såser och sallad/grönsaker.
man saknar den där potatisen, pastan eller brödet till.
frukostmackan/bullen är så efterlängtad! istället får det bli ägg och bacon till frulle varje dag.
det eller flatbröd, som visserligen är väldigt gott men så tunt att man inte ens hade blivit mätt på 10 st (och jag äter 2, max 3 till frulle).
men jag är fantastiskt stolt över mig själv. det är ruggigt tufft emellanåt, men jag biter ihop och kör vidare!
har jag bestämt mig för något, och då menar jag verkligen verkligen bestämt mig med både hjärta och hjärna, så brukar inget kunna stoppa mig.
sen gäller det ju att hålla vikten också, inte bara gå ned.
det är där det svåra börjar.
jag känner redan nu att jag aldrig kommer kunna fortsätta med den här stränga "dieten" livet ut.
jag kommer nog försöka övergå så smått till GI när jag gått ned vad jag ska.
med GI får man åtminstone äta frukt, fullkornsbröd och pasta. i rimliga mängder, givetvis.
låter mer som en livsstil man kan följa även i framtiden.
dessutom, när det är KALAS så är det KALAS - och då ska man f*n få lyxa till det lite.. att följa något slaviskt kommer nog bara göra att man deppar ihop fullständigt...
ibland måste man ju få leva la dolce vita, eller vad säger ni? =D
Kommentarer
Mad
Så imponerad av att du orkar hålla dig till LCHF dieten. Jag hade aldrig kunnat hålla det så hårt. Däremot så går jag efter GI. Jag måste ha kolhydrater. Men rör mig inte = daller daller.
martina
men tack madde, vad gullig du är.
jag är ganska imponerad jag också, hihi..
men GI ska ju vara jättebra också, så jag ska försöka övergå till det längre fram =)
daller daller är fan inge kul alltså, måste också bli av med mitt daller ;)
Trackback